Tänkte skriva en liten förlossningsberättelse, nu medans lillskruttan sover. Jag hade förväntat mig en mycket mer långdragen förlossning, men gick ganska fort tycker jag, förstföderskor brukar ju ha lite längre. Ca 3 och en halv timme på förlossningen innan hon kom är ganska bra jobbat tycker jag ! Tider och sånt skriver jag enligt journalen man fick, men vissa saker står inte med så då skriver jag ungefärligt klockslag, av vad jag kommer ihåg.

 

 

På morgonen där hade jag lite förvärkar, ingenting jag tänkte så mycket på. Behövde ju inte betyda så mycket så jag ville inte ge mig själv falska förhoppningar. Vi åkte ut till hundhagen med Diesel så han fick vara lös och springa lite vid 12-13 tiden. Då började det kännas mer och jag kommer ihåg att jag tänkte att nu kanske det faktiskt startar! Under dagen började jag känner mer, och mot kvällen började vi klocka dom. Hade väll värkar väldigt oregelbundet, mellan 10-16 minuter mellan och dom höll sig i ca 40-60 sekunder. Kommer ta lång tid det här, tänkte jag!

 

Vid ca 7-8 tiden började dom bli lite tätare, men fortfarande uthärdliga och oregelbundna. Korta var dom också, ca 30 sekunder varade dom. Andreas åkte iväg till en skog med Jim för att gå med Diesel, tänkte att det ändå inte var dags ännu. Men när han var borta kom värkarna helt plötsligt med 3 minuter mellanrum, och jag kände att det tryckte neråt. Då min största rädsla inför förlossningen alltid varit att jag av någon anledning inte skulle hinna åka in, ville jag verkligen in för att kolla hur långt gånget det var, för säkerhets skull bara. Sen att hon faktiskt inte rört på sig något på hela dagen gjorde så att dom sa att jag kunde komma in för koll när jag ringde.

 

Andreas kom hem och vi packade ihop allt och åkte in vid ca 19.30. I bilen vart värkarna ännu tätare, fast väldigt korta, fortfarande uthärdliga, fast ont gjorde det.  När vi kom in vart värkarna helt plötsligt glesare igen, och jag tänkte att nu kommer dom tro att jag ljugit. Men dom satte på sånna där band med två grejer på, för att mäta fosterljud och värkarna. Hennes hjärtljud var bra, och man såg hur siffrorna gick upp mot ca 80 när värkarna kom. 

 

Ca 20.30 kom det in en barnmorska, hon kollade livmodertappen som fortfarande var kvar, och kände även att jag var 2 cm öppen, så vi fick åka hem igen. Ingenting jag inte hade förväntat mig direkt, men kändes ändå bra att veta att det börjat lite iallafall. Fick med citodon som jag skulle ta för att kunna sova lite, inte för att dom hjälpte direkt...

 

Hemma igen la vi oss och kollade på film och tog det lugnt, fortsatte klocka värkar men kom inte närmre än 6 minuter. Tillslut började det gör väldigt ont, vid varje värk kunde jag inte riktigt ligga stilla, men dom var fortfarande ca 6-8 minuter mellan. Dom säger ju att när det är ca 3 värkar på 10 minuter ska man åka in, men nu gjorde det så pass ont att jag ville in ändå. Ringde och la på igen säkert 3 gånger då det var kö, kände mig jätte mesig som tyckte det gjorde så ont när det egentligen inte ens börjat, trodde jag. Åkte in iallafall vid ca 1 på natten.

 

 

Därinne satte dom på banden igen, och tillslut kom världens gulligaste barnmorska in. Hon såg att livmodertappen var utplånad och jaag var öppen ca 5 cm, så nu var det pågång. 02.00 står det att jag vart jag inskriven, vet inte om dom räknar från när vi kom dit eller när hon kollat att jag faktiskt hade öppnat mig tillräckligt. 

 

Hon frågade vad jag ville göra härnäst, och kom med förslaget att bada och få lustgas. 03.10 får jag bada, och har lustgasen med mig! Skit awesome, värkarna försvann inte, men det kändes bättre. Dom kom även in med mackor till oss, och dricka fick jag typ hela tiden :) I ca en timme låg jag där, sen vart värkarna starkare och det vart bara jobbigt att ligga där, så då gick vi in till rummet igen. 

 

04.40 Kommer inte ihåg att dom fick svårt att avlyssna hennes hjärtslag, men nu satte dom iallafall in ctg-skalp, hon tog hål på hinnorna så att vattnet skulle gå också. Kändes lite roligt, det rann ur mig resten av förlossningen typ.

 

04.55 Frågar hon om jag vill ha någon smärtlindring, och gav några förslag. Jag hade läst om sterila kvaddlar innan, och det lät skönt att få den där stickande känslan istället. Inte visste jag att det gjorde så ont att få dom!! Herregud det värsta jag gjort! Gav mig sprutor fram i magen, sprutar in sterilt vatten. Den smärtan! Usch vad ont det gjorde, inte värt det alls!!! Mina ben bara flög och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, kunde inte ligga still och det var verkligen hemskt. Det tog ju ändå kanske 20 sekunder att få in allt, men det kändes som evigheter. Sen gav hon mig även akupunktur nål i pannan, i lugnande syfte. 

 

Kanske 10 minuter efter det här började jag få riktigt starka värkar, nu började det bli riktigt jävla jobbigt! Dom började komma jätte tätt helt plötsligt, och nu ville jag ha ryggbedövning. När barnmorskan kände hur mycket jag öppnat mig nu vart jag 9, nästan 10 cm öppen. Nu var det nära. Hon sa att läkaren som skulle sätta bedövningen inte skulle komma förrän kanske en halvtimme. Just då ville jag bara dö, då ville jag verkligen inte det här längre. Och det skrek jag även ut haha. 

 

Jag frågade henne hur krystvärkar kändes, då jag började känna hur det tryckte där nere. Som om jag skulle skita. 05.24 kom krystvärkar, och någon ryggbedövning hanns inte med. Det kändes verkligen som att man skulle skita på sig. Man tar i som när man ska skita, fast skita ut en riktigt stor en! Först låg jag på sängen, och innan hade hon frågat vilket ställning jag ville ha när krystvärkarna kom, pallen verkade bra då gravitationen skulle hjälpa till, och det kunde gå lite fortare då. Men när dom väl kom ville jag inte röra på mig längre, men barnmorskan hjälpte mig och jag satte mig på pallen med andreas bakom som höll i mig. 

 

05.38 Kom världens finaste flicka. Navelsträngen låg två varv runt halsen och hon kunde inte skrika. När barnmorskan skulle ta bort den fick hon först inte tag i den, kändes som långa sekunder där innan dom fick bort den och hon kunde skrika och andas!! Andreas klippte navelsträngen medans lillskruttan låg på mitt bröst. 

 

Kom precis hem från danderyds sjukhus. Hade ganska starka värkar nu under middagstid, men ganska långt mellan. Andreas tänkte åka iväg och gå med Diesel på en långpromenad i skogen, men när han åkt så helt plötsligt får jag värkar var 3 minut, och känner hur det trycker neråt. Shit tänkte jag, måste nog åka in. Andreas fick komma hem igen direkt, men när jag pratade med förlossningen var det helt plötsligt inte lika mycket längre. Men ville ändå ha in mig på kontroll eftersom hon inte rört på sig idag.

 

Visste att vi skulle bli hemskickade, men ville ändå veta att allt var bra och kolla om jag hade öppnat mig något. Åkte in vid halv 8, i bilen började värkarna komma ännu tätare, fast höll inte i sig så länge. När vi kom fram började dom avta lite, kom endast med ca 6 minuters mellanrum. Hon kollade på livmodertappen och sådär, den var fortfarande kvar och jag var öppen 2 cm, så 2 cm till sen är jag i aktiva fasen. Hon sa att antagligen kommer vi få åka in i natt, eller imorgon bitti, så förhoppningsvis har vi våran efterlängtade lilla flicka imorgon!!!!!

 

Fick citodon så jag kanske ska kunna sova så mycket som möjligt, nu blire det snart bebis... Hoppas jag iallafall, har jag jävligt otur kan det stanna och bebis vill stanna ännu längre.. Då blir jag ledsen! 

 

 

Nu har nog dom första värkarna börjat komma, sen ett litet tag tillbaka. Gör ganska ont, men är absolut uthärdliga! Håller i sig i ungefär 40-60 sekunder med 10-16 minuters mellanrum. Oregelbundna och l¨ngt emellan, men lite pågång iallafall. Hoppas det börjar ta sig lite nu, kanske vi får våran bebis imorgon? Hoppas!!

Har haft en hel del sammandragningar nu senaste dagarna. Typ som mensvärk. Men blir aldrig intensivare eller tätare, utan kommer bara fjuttiga saker lite då och då. Varför ska det gå så segt för, hon är ju färdig nu. :( 

 

Sjukt ändå, hur man kan längta efter sån smärta. Inte för att jag egentligen direkt vet, men vad man hört och förväntar sig. Borde man inte vara livrädd och vilja undvika det? Istället ligger jag här och längtar, vill att det ska börja göra ont. Roligt hur vi fungerar ändå! ;) Känner mig rätt lugnt, inte alls nervös, däremot kanske lite naiv, har en förmåga att vara det. "allt kommer gå bra, kommer göra lite ont men whatever" haha, ni som genomgått en förlossning tänker väll antagligen "vänta du bara, flicka lilla".. 

 

Nu sitter jag och packar BB-väskan så här medans Andreas är ute med Diesel. Haha lite efter, men har alltid tänkt att det kommer ta sån tid ändå så har inte stressat över det. Men kan vara skönt att ha det gjort när det sätter igång så slipper jag tänka på det då!

 

 

Till bebis: 
2 bodys

2 byxor

1 pyjamas

1 par tossor

2 mössor

1 varm overall

1 snuttedjur/filt

 

Morgonrock

Tofflor

2 amningsbh:ar

stora trosor/shorts

Tandborste, Tandkräm

Hårborste

Deodorant

Schampoo, Balsam

Balsamspray

 

Ska packa mer, men hinner inte nu då vi ska iväg.